Telefonsamtal med min svenska gynekolog gällande ofrivillig barnlöshetsutredning

I onsdags (den 21 augusti 2013) hade jag inbokat telefonsamtal med min gynekolog. Hon ringde mig på sin telefontid och vi pratade igenom det jag nu hade gjort. Jag informerade henne om att jag hade varit i kontakt med en utländsk gynekologspecialist som har förståelse för ofrivillig barnlöshet. Att de inte hade några gränser gällande ålder eller vikt. Jag ville fråga henne om hon ville hjälpa oss att få ett spermaprov som vi hade blivit ombedda att ta av den utländska gynekologen.

Hon förstod inte varför detta var så viktigt utan helt plötsligt kunde hon tänka sig att göra en utredning på mig men inte på min sambo. Hon kunde tänka sig att sätta mig på behandling med Pergotime trots att jag inte lyckats gå ner dessa kilo.

Jag tyckte hon hade lite konstigt resonemang genom att säga att det var den enda behandlingen jag kunde få och spermaprov var ju onödigt att ta då han har en dotter sen tidigare. Men vad hände med vetenskapen att spermans kvalité kan försämras vägen? När jag påpekade det så sa hon att Pergotime tar man i tre månader och sen har ett uppehåll om man inte lyckats bli gravid och då kan man göra en utredning på mannen. Men varför? Varför skall jag ta Pergotime och det kanske är han det är fel på? Är det inte bättre att ta allt i rätt ordning?

Enligt henne så skulle det var besvärligt för oss att behöva åka 9 mil med 14 dagars mellanrum och lämna ett prov. Men är det upp till henne att bedöma om det är besvärligt eller inte? Vi tycker absolut inte att det skulle vara ett besvär utan det skulle vi gärna göra med ett leende på läpparna.

Men jag tänker inte ge mig, den 5:e september 2013 har jag en inbokad tid till henne för nu helt plötsligt kunde jag få Pergotime, många tankar snurrar i mitt huvud. Hur tänker hon nu? Och varför. Hon sa att jag skulle behöva göra tester men det har jag ju redan gjort på egen begäran. Att det skall vara så svårt att få igenom saker här, att det skall vara så svårt att få förståelse för den längtan man känner efter ett barn. Är det verkligen för mycket begärt att man vill bli förälder, att man tillsammans längtar efter ett kärleksbarn? Vi tycker inte det.

Så när jag är på besök hos henne så skall jag kräva en utredning på min sambo också, för varför vänta och ta medicin utan att veta att båda är okej? Jag förstår inte tankegången...