lördag 24 augusti 2013

Tankar som snurrar

Har funderar en del kring samtalet som jag hade med min svenska gynekolog... Hur kommer det sig att hon nu efter att jag konsulterar med en annan gynekolog helt plötslig, i och för sig arg, beviljar mig Pergotime? Hur kommer det sig att man måste sätta press på en läkare när kärleken till ett barn är så högt så det gör ont? Hur kommer det sig att det finns så många barn som lider där ute i samhällen världen över, där föräldrarna inte bryr sig om sina barn och ändå så agerar inte samhällen i många fall. Men när man inte kan skaffa barn utan hjälp, med mogen ålder och ett rikt liv med många erfarenhet som gör oss till stabila föräldrar så får man ingen hjälp utan tiden bara tickar iväg. Känner lite som om det de tänker... "Tiden läker alla sår... snart har de kommit över eller så är det helt för sent för dem att skaffa barn så slipper vi det problemet."

TRAGISKT!

Läste på lite om Pergotime och ser att sidan 1177.se rekommenderar att ett spermaprov skall vara lämnat från mannen. Men min gynekolog anser att det inte behövs för han har ju trots allt ett barn på 9 år och under dessa år borde inget ha förändrats. Om jag INTE blir gravid under 3 månaders behandling då kan man först testa honom för det skulle ju bara så jobbigt och omständigt för oss att ta oss till testkliniken vid två tillfällen med 2 veckors mellanrum. Men är det inte upp till oss att avgöra om det är besvärligt eller inte? Till och med min sambo fnös åt kommentaren hon gav mig.

Är det inte bättre att utesluta alla eventuella fel som kan påverka en graviditet på ett negativt sett? För mig är det en självklarhet men uppenbarligen inte för sjukvården. Visst jag är "för" gammal (blotta 39 år i september) för att få IVF men det finns andra vägar att gå för att få det utan att bli nekad p.g.a ålder. Så jag VILL VETA om allt är okej med min sambo och mig! Det borde väl vara varje medborgares rättighet att utreda om man är frisk eller inte?!

Många funderingar snurrar i mitt huvud, hur skall vi göra? Vad skall vi göra? Hur skall vi kunna gå till botten med allt detta. Man skall ju vara lugn och harmonisk för att en graviditet skall ta sig, men hur kan sjukvården ens tänka tanken när de själva lägger på oss en ofrivillig stress...? Jag får då inte ihop matematiken, får ni?


torsdag 22 augusti 2013

Telefonsamtal med min svenska gynekolog gällande ofrivillig barnlöshetsutredning

I onsdags (den 21 augusti 2013) hade jag inbokat telefonsamtal med min gynekolog. Hon ringde mig på sin telefontid och vi pratade igenom det jag nu hade gjort. Jag informerade henne om att jag hade varit i kontakt med en utländsk gynekologspecialist som har förståelse för ofrivillig barnlöshet. Att de inte hade några gränser gällande ålder eller vikt. Jag ville fråga henne om hon ville hjälpa oss att få ett spermaprov som vi hade blivit ombedda att ta av den utländska gynekologen.

Hon förstod inte varför detta var så viktigt utan helt plötsligt kunde hon tänka sig att göra en utredning på mig men inte på min sambo. Hon kunde tänka sig att sätta mig på behandling med Pergotime trots att jag inte lyckats gå ner dessa kilo.

Jag tyckte hon hade lite konstigt resonemang genom att säga att det var den enda behandlingen jag kunde få och spermaprov var ju onödigt att ta då han har en dotter sen tidigare. Men vad hände med vetenskapen att spermans kvalité kan försämras vägen? När jag påpekade det så sa hon att Pergotime tar man i tre månader och sen har ett uppehåll om man inte lyckats bli gravid och då kan man göra en utredning på mannen. Men varför? Varför skall jag ta Pergotime och det kanske är han det är fel på? Är det inte bättre att ta allt i rätt ordning?

Enligt henne så skulle det var besvärligt för oss att behöva åka 9 mil med 14 dagars mellanrum och lämna ett prov. Men är det upp till henne att bedöma om det är besvärligt eller inte? Vi tycker absolut inte att det skulle vara ett besvär utan det skulle vi gärna göra med ett leende på läpparna.

Men jag tänker inte ge mig, den 5:e september 2013 har jag en inbokad tid till henne för nu helt plötsligt kunde jag få Pergotime, många tankar snurrar i mitt huvud. Hur tänker hon nu? Och varför. Hon sa att jag skulle behöva göra tester men det har jag ju redan gjort på egen begäran. Att det skall vara så svårt att få igenom saker här, att det skall vara så svårt att få förståelse för den längtan man känner efter ett barn. Är det verkligen för mycket begärt att man vill bli förälder, att man tillsammans längtar efter ett kärleksbarn? Vi tycker inte det.

Så när jag är på besök hos henne så skall jag kräva en utredning på min sambo också, för varför vänta och ta medicin utan att veta att båda är okej? Jag förstår inte tankegången...

Provtagning inför Ofrivillig barnlöshetsutredning

Vaknade tisdagmorgon och var på glatt humör. Jag är ledig och på glatt humör och ligger kvar i sängen och drar mig. Hoppar till att telefonen ringer och det är skyddat nummer, jag får en klump i halsen direkt och min intuition säger att det är ett samtal från provtagningen, men darrande händer svarar jag i mobilen.

Visst hade jag rätt, det var från provtagningen dom ringde och informerade mig att jag inte behöver komma och ta några prover. Magen knyter sig till sten och jag fattar inte vad jag hör! Varför? Svaret var att jag måste ta proverna inom tre timmar efter uppvaknande! En stor sten trillade ner från mig hjärta och med ett lätt skratt svarar jag att det var ju bra att jag fortfarande låg kvar i sängen så jag ar välkommen in och ta dessa prover.

Jag gör mig iordning och sätter mig i bilen och kör in till kliniken, glad och fylld av hopp men ändå men lite skräck inombords. Vad kommer proverna att visa?! När jag parkerat och betalt parkeringsavgiften ringer telefonen igen och till min stora fasa är det skyddat nummer igen... Vad är det nu?

Provtagningen igen, de ber om ursäkt när hon hör att jag redan är på plats. Hon hade missförstått allt och jag kunde inte ta proverna nu. Jag skulle ta proverna tidigast tre timmar EFTER uppvaknande så det var bara att sätta sig i bilen och köra hem igen.

Nästen fyra timmar efter mitt uppvaknande befinner jag mig på kliniken igen, nervös och rädd för att de skall neka mig att ta proverna då jag vet att de endast har provtagning till klockan 11:00 och klockan var nu över 13:00. Efter ett nervöst utlägg om vad som har hänt får jag sätta mig i väntrummet och invänta sköterskan.

Mitt namn ropas upp och nästa fasa infinner sig. Jag hatar att bli stucken och ta blodprover det hade jag inte tänkt på innan, sköterskan ser detta på mig och ber mig titta bort, andas och vicka på tårna. Det får mig att skratta och känna mig fånig, vicka på tårna. Men det gjorde att jag varken glömde att andas eller känna något när hon tog proverna. Jag blödde knappt och inte heller var jag öm eller ens såg tillstymmelse till blåmärke efter provtagningen. Hon var skicklig!

Nu är det bara att vänta 1 vecka innan provsvaren kommer. Steg ett till en eventuell graviditet är taget! Nu håller vi alla tummarna för att allt skall vara bra!


onsdag 21 augusti 2013

Kontakt med Husläkaren - Begäran om graviditetsutredning

Ringde och bokade tid hos min husläkare för att begära att få graviditetsutredning för ofrivillig barnlöshet som den gynekolog jag var hos utomlands rekommenderade. Jag fick en telefontid 2 dagar innan det skulle vara försent att ta dessa tester för mig.

Dessa tester måste tas dag 3-9 i menstruationscykeln och när jag skulle prata med honom så skulle jag vara i dag 6. Jag var jätte nervös att det skulle uppstå problem med detta då jag själv begärde det och jag känner att jag inte har tid eller lust att vänta ännu en månad innan jag kan få hjälp.

I måndags ringde han mig och naturligtvis besannades min oro där han tyckte att jag skulle kontakta min gynekolog. Jag bröt ihop under samtalet och sa att jag har bokat telefontid men henne också men den är inte förrän på onsdag och då är det försent. Jag berättade om längtan vi har och att vi inte orkar med mer motgångar.

Han viste inte vilka prover som tas i samband med en sådan utredning men det hade jag redan fått av den andra gynekologen så jag informerade honom om vilka prover jag ville ha:
  • FSH
  • LH
  • PRL & MCP
Efter mitt samanbrott hörde jag på honom att han inte ville pressa mig mer utan sa bara att han lägger ut en remiss på detta till labbet så jag var välkommen in under tisdagen för att ta dessa prover. Jag var lycklig men nervös.

Tankarna snurrade varför hade de inte tagit dessa prover från första början för att utesluta om något eventuellt var fel på mig och behövdes pushas i rätt riktning med någon enkel medicinering. Jag kände att tiden bara runnit mellan mina fingrar - ren slöseri med tid, min tid - VÅR TID.

Misstänkt graviditet

Efter mitt besök hos utländska gynekologen var det dagen efter (den 7 augusti 2013) dag för mig att få min mens. Den uteblev, jag åkte hem till Sverige den 8:e augusti och fortfarande ingen mens. Inga speciella tecken på graviditet men så länge hade den aldrig varit sen innan. Hoppet var fult utveckalt men missmodet lurade i bakfickan... Vågade jag hoppas?

Helgen gick och fortfarande ingen mens, hoppet hade byggts upp till den makt att jag verkligen trodde att nu hade det verkligen hänt. Jag satt i bilen på söndagen på väg hem från jobbet, pratade med min sambo i telefon att jag var på väg hem och han skulle dammsuga av här hemma. Efter vårt samtal skenade tankarna iväg och jag funderade på vilket graviditetstest jag skulle köpa, jag var ju trots allt 5 dagar sen.

Jag planerade att köpa hem ett test som man kan spara. där inte resultatet försvinnar så vi kunde göra något roligt för våran bebis i framtiden. Jag planerade att köpa en fin låda att samla alla minnen och bevis på graviditeten till vårt kärleksbarn. Frågan är bara när vi skulle göra graviditetstestet? Den frågan skulle jag ta upp med min sambo när jag kom hem.

Väl hemma möter jag min sambo, märker att han är rörd och undrar vad det var. Då berättar han för mig att när han gick och dammsög så fick han en uppenbarelse, en vision, att det var så tyst i vårt hem. Att han saknade något, små tassande fötter som sprang efter honom och dammsugaren när han dammsög. Jag brast i tårar och berättade om mina tankar i bilen. Vi hade tänkt i samma banor det måste bara vara ett tecken! Jag måste bara vara gravid!

Efter diskussion om när vi skulle göra graviditetstestet så bestämde vi att vänta nästan en vecka till och göra det när han var hemma igen från jobbet på torsdag kväll och göra testet på fredagen den 16 augusti 2013.

Dagarna gick och jag längtade tills fredagen, ingen mens! Men på tisdagkvällen den 13 augusti kom mensen som ett brev på posten. Den knäckte mig totalt! Det blev inget kärleksbarn denna gång heller...

Första mötet med den utlänska gynekologspecialisten

Tisdagen den 6 augusti 2013 satt jag på den privata kliniken omringad av familjen och inväntade denna gynekolog som visat sin barmhärtighet och sin kärlek och förståelse för hur stor längtan efter ett barn kan vara.

Jag var spänd, visste inte vad jag skulle förvänta mig eller vem jag skulle möta. Det kom kvinnor långt innan deras utsatta tid för att inte missa den. Jag hörde telefonen ringa och kvinnor som ville beställa tid som fick vänta 1,5 månad innan de kunde få en tid och där satt jag som lyckats trycka in mig på bara några timmar. Jag skämdes och jag kände glädje samtidigt. Jag var glad för min skull men sörjde för de som fick vänta.

Speciellt en kvinna som satt där inne såg nog igenom min nervositet och undra om jag hade träffat Doktorn innan. Det hade jag inte, hon klappade mig lugnande på låret och berättade för mig att han var en fantastisk läkare som hon hade gått till sen ungdomen och att jag inte hade något att oroa mig för han var vekligen kärleksfull och förstående. Allt skulle gå bra.


Dörren öppnades och mitt namn ropades upp, på skakande ben och med pulsen pulserande i mina tingar kliver jag in genom tröskeln till en man som ser bohemisk ut, utstrålar värme och ödmjukhet. Jag hade ingen chans att inte tycka om denna person från första stund.

Efter en trevlig och förtroendeingivande hälsning ställer han ett par standardfrågor för att få en klar bild utav våran situation. Efter det går vi in i ett undersökningsrum där han skall göra en vanlig gynundersökning och allt ser och känns bra. Efter det gör han en ultraljudsundersökning och även där ser allt bra ut, det enda han reagerar på är att han inte tycker att han ser någon aktivitet i äggstockarna trotts att det finns fina äggblåsor där. Jag informerar honom om att jag i dagsläget inte vet om jag är gravid eller inte då jag inväntar min mens dagen efter, han svarar mig bara att jag inte är gravid eftersom mina slemhinnor inte tyder på det och hade känts annorlunda om jag hade varit gravid. Detta förbluffar mig om mannens skicklighet. Men innerst inne hoppas jag på att han har fel i sin bedömning.

Efter undersökningen informerar han mig att allt ser bra ut det man kan se för blotta ögat. Han informerar mig om att innan man sätter in någon form av behandling så måste man veta vad som kan orsaka problemen och det kräver en utredning vilket han förvånades att vi inte blivit erbjudna innan. Det är en enkelt väg att säga att till en person att hon måste gå ner i vikt utan att även utreda om det eventuellt finns andra problem som orsakar barnlösheten. Han menade på att "tiden bara rinner iväg".

Jag blev beordrad att ta blodprover men dessa kan man bara ta dag 3-9 i menstruationscykeln. Så han rekommenderade att jag skulle kontakta min husläkare för att ta dessa. Han ville även att min sambo skulle lämna ett spermaprov och det är ju inte lika enkelt som ett blodprov och om vi inte lyckades få detta genom den svenska sjukvården fick jag ett visitkort till labbet där och skulle hälsa från honom så skulle de göra testet direkt och ge honom resultatet direkt efter undersökning.

Vi var alltid välkomna till honom och han skulle göra sitt yttersta att hjälpa oss. Det problemet vi har är att min sambo ligger iväg och jobbar, lämnar hemmet på måndagar och kommer hem på torsdag så att vi har lite svårt att komma iväg under veckorna när han har öppet på sin privata klinik. Denna underbara man lägger bara huvudet på sned, ler och säger: "Här är mitt privata mobilnummer. Jag sa att jag hjälper er. Om det så innebär att jag måste öppna upp kliniken sent en lördagkväll så gör jag det för erans skull. Ring när ni kan komma så löser vi allt."

Jag lämnade kliniken med ett nyfött hopp och glädje inför vad framtiden kan ge oss. Är det äntligen dags för oss bli med barn. Är det nu våran längtan efter "dig" skall besannas? Vi hoppas och tror det i alla fall...

tisdag 20 augusti 2013

Vår tuffa väg till att få en graviditetsutredning

Under det gångna året som vi har försökt att skaffa barn har jag vid flertal tillfällen varit i kontakt med min gynekolog som är aktad med ett bra rykte inom sitt specialist område. Tre månaders väntetid för att gå en tid hos henne där jag har fördelen då jag är listad på just den klinik hon tjänstför vid.

Vi alla mina besök har hon kontinuerligt sagt att vi måste avvakta trots att jag skulle fylla 38 vid min första kontakt med henne. Överallt där jag läste om graviditeter vid mogen ålder stod det att man inte skulle vänta ett år innan man kontaktade gynekolog för att se att allt var okej. Jag fick även veta att efter 38-års ålder är det stopp från landstinget att hjälpa till vid ofrivillig barnlöshet vilket förbryllade och stressade mig ännu mer. Vi hade hamnat i en rävsax - ett moment 22 - hur skulle vi lösa detta?

Efter ytterligare kontakt med henne både telefonvägs och genom dyra besök så fick jag ingen klarhet i hur jag skulle gå tillväga för att kunna främja en graviditet och klockan bara tickade... jag var nära till att knäckas, jag log med hjärtat blödde. Frustationen stegrade och jag var som besatt vi appar med kalendrar när ägglossning skulle ske.

Det enda rådet jag tillslut fick av minn gynekolog var att jag var tvungen att gå ner i vikt... 8 kg var ju inte för mycket begärt... Nej, det är det inte... men vad händer med frustiatonen i topp och en längtan efter en ängel i min mage... jag ökade i vikt istället för att minska... Jag knäckte mig själv totalt.

Men för 2 veckor sen hörde nog en högra makt mig då jag var utomlands och hälsade på min mormor. Efter hennes fråga om hur det gick för oss med att skaffa barn bröt jag ihop totalt. Hon såg och förstod min enorma längtan efter ett litet knyte att vårda, sköta och om och visa livets rätta väg att vandra på.

Hon lyfte på luren och ringde en överläkare för en stor gynmottagning som även hade en privatklinik med specialisering på bl.a. ofrivillig barnlöshet. Det glädjade beskedet kom som en skänk från ovan trots att jag inte är troende för fem öre. Han kunde ta emot mig samma dag på sin klinik innan han öppnade mottagningen för de som hade tidsbeställt.

Så här började våran resa mot en graviditetsutredning som jag aldrig tidigare har blivit erbjuden, så trots att det kommer att innebära resor för oss för att få den hjälp vi behöver så kommer vi att göra allt vad som står i vår makt för att våran enorma kärlek skall resultera i ett litet knyte som ett bevis på vår tvåsamhet.